Lämnar Tortuguero med tungt hjärta

Onsdag 5 mars 2014 Vaknade av att det vrålade väldigt nära. Låg och lyssnade en bra stund innan jag drog på mig klänningen och gick ut för att titta. Aporna hade tydligen suttit på taket och sedan svingat sig upp i trädkronorna ovanför baracken. Nu sitter jag och skriver nere vid vattnet medan solen går upp över träden på andra sidan floden. Det är dags att lämna Tortuguero och åka de tre milen tillbaka till hamnen där vi lämnade bussen.

Vi möter ambulansbåten, sopbåten och en båt som rensar bort stora sjok med vattenhyacinter för att flodfåran inte ska växa igen. En ung man har bråttom och försöker köra om oss, men blir i stället fast på en sandbank.
 

Nu tycker jag att båten kan vända och köra tillbaka. Jag vill flytta i en barack och stanna här i Tortuguero för alltid. Det kan inte finnas ett finare ställe på hela jorden.
 

Skogen öppnar sig där floden möter Karibiska havet.

Styltlöpare.
 

Det finns så många hägrar här. Under resan tillbaka känns det som om det har stått en häger var femte meter och här har ett helt gäng samlats som bomullstussar i de hänggrenarna.