Pura vida

Passionsblomman pura vida som jag köpte förra våren. Det känns nästan lite symboliskt att den visar upp årets första knopp när jag kommer hem ifrån paradiset.
Jag brukar inte känna så, men den här gången var det riktigt jobbigt att åka hem. Jag har aldrig varit i på en finare plats och även om jag förhoppningsvis kommer att hitta minst lika underbara ställen i framtiden så känns Costa Rica just nu som paradiset på jorden.

Helst skulle jag vilja sätta mig på ett plan och åka tillbaka till floddeltat och djungeln i Tortuguero. Dit vill jag gärna återvända – i synnerhet när det är dags för sköldpaddorna att komma upp på stränderna för att lägga sina ägg.

Så länge får jag minnas och drömma och försöka leva efter costaricanernas eget valspråk och hälsningsfras ”pura vida”. Det betyder ungefär gott liv och med tanke på hur underbart de bor så är jag inte ett dugg förvånad över att de rankas som världens lyckligaste folk.

2 kommentarer:

Anita sa...

Vilken fantastisk plats! Förstår att det var med blandade känslor du åkte hem. Vilket djurliv, vilka vyer. Du har verkligen förmedlat känslan av paradis. Kan säga att det blev långlunch idag för jag kunde inte lämna din berättelse. Kände inte till speciellt mycket om Costa Rica innan, bara att dom slog Sverige i fotbolls-WM en gång i tiden:)

Tack för en härlig resa!

Kram Anita

Zäta sa...

Säger som Anita!
Tack för att du tog oss med på resan, även om jag gör den så här läsvägen, ett år senare...